Bjuröklubb

 

Gårdagen var helt klart en av sommarens mysigaste. Jag och Julia tog bilen till Bjuröklubb där vi åt lunch. Jag åt en så kallad

timmerstock och julia åt en sandwich med dallassallad - som komiskt nog heter samma sak om man läser det baklänges.

E4-an mellan Skellefteå och Umeå är ju ett enda stort mörker. Det  vet alla som kör där eller  någon gång   har kört där. Det är ren och  skär tallskog rakt igenom. Man ser inget annat än träd helt enkelt. Men där, från och med att man svänger ut från efyran och mot Bjuröklubb – vilken idyll. Det man ser är gamla grusvägar omgedda (stavas det så? omgedd?) av stora åkrar med gamla fallfärdiga höbodar, trähus med svenska flaggan dansandes med vinden, hästhagar, solbrända personer som rangligt cyklar för att ta sig från punk A till punkt B, kossor som betar, och självklart en massa träd förstås. Det hela är något man måste se, uppleva. Går inte att ta bilder som rättfärdigar den vy man ser på vägen mot Bjurön.

Efter lunchen och en kort sightseeing från berget där caféet och fyrhuset ligger så begav vi oss mot Kallviken. Även kallat paradiset för de som råkar bo där om somrarna. Istället för att än en gång bege oss mot E4-an svängde vi av på en grusväg som vi antog skulle  ta oss till kallviken, så småningom. Det var som att köra på en  inverterad puckelpist, men på något sätt ganska mysigt. Det är något som hör sommaren till antar jag. 
Väl i Kallis så blev det grillmiddag, fruktbuffé, promenad till kajen där alla galna hundar fick bada och slåss om diverse pinnar som slängdes ut i vattnet.  

Sommar sommar sommar!