Ansiktsboken

Hittade just en blogg på nattstad där en bloggare skriver om Facebook.
Frågan var varför man inte skulle ha sina föräldrar på facebook.  Detta var hans svar:

"Ja, för Facebook är en sida där man på något sätt "umgås" med sina vänner.
Man pratar om olika saker, lägger upp bilder från här och där.
Diskuterar galna äventyr man vill göra tillsammans.
Uppdaterar sin status om var man befinner sig.

Man vill ju inte umgås med sina vänner och föräldrar samtidigt ,så varför ska man gör det på Facebook?
Lite skillnad från att umgås med föräldrar och vänner mellan att göra det Facebook eller IRL. Däremot poängen är att man delar inte allt med sina föräldrar som man gör med sina vänner!
Om man inte bor med sina föräldrar, och man vill meddela dem om någonting så kan man ringa dem eller nått."

Har inte föräldrar något att prata om, har inte föräldrar vänner att umgås med?

Är det inte bättre att ringa sina vänner om man har något man inte vill att föräldrarna ska veta? 
Varför stänga ute två tredjedelar av befolkningen för att de råkar vara föräldrar? 


Enligt min åsikt är det rätt självklart att alla ska få använda sig av sidan. Visst, det kanske en gång var något som bara riktade sig mot unga och studenter, men nu är det helt annorlunda. Det är nu ett enormt nätverk där man kan återfinna nästan alla man någonsin träffat, så länge de själva är medlemmar förstås. Ett ställe där man kan hålla kontakten med personer som kanske bor för långt bort, hitta gamla vänner som man glidit ifrån, få nya bekantskaper.  Det har växt sig till en helt annan dimension. Varför ska inte föräldrar få möjligheten att använda sig av detta? Chansen att de har fler bekantskaper och gamla vänner än oss unga är rätt stor. 
De har trots allt levt dubbelt så länge som vi har.


Vill man inte ha sina föräldrar som vänner på facebook  så det ju en annan sak förstås.