Jag har listat ut det. Varför jag har varit lite depp på senaste, inte riktigt vetat vad jag håller på med. När jag var hemma i Sverige så var jag alltid, nu kommer det här låta helt fel, menar inte att vara självgod eller så, jag var alltid en av de bästa när det kom till musik, att sjunga.Inte en av de bästa, men jag var alltid bra av vad jag visste, eller trodde då. När jag kom hit så fick jag se allt från en HEEELT annan synvinkel. Min teknik var helt plötsligt fel eller ej existerande, inget jag tänkt på förut. Min andning var åt pipsvängen. Jag var inte alls van vid att använda rösten på det sätt som jag nu lär mig att göra. Min förra sångutbildning var klassisk, det handlade om att få klara toner i huvudklang. Nu är det bröstklang, mix, twang, belt och allt vad det heter.
På det så är mina klasskamrater också de som förut var de bästa på sång i sina kretsar. Ingen av oss hade någon att tävla mot. Nu är vi alla på samma nivå och det känns plötsligt som att vi inte är lika bra längre, för att alla är lika bra eller bättre än en själv. Det är plötsligt svårt, vilket det inte var förut. För att med alla de nya teknikerna och tankesätten så är det som att kliva in i en helt ny värld. Det är ju självklart att det kan kännas motigt när rösten inte jobbar lika snabbt som hjärnan, när någon annan har en röst som passar mycket bättre till ditt och datt eller när låtvalen inte ännu ligger i röstregistret.
Men vad kan man göra. Kan ju bara leda till något bättre, eller hur?
Hej min vän! Du är på väg att fördjupa dina sångkunskaper och utveckla din röst och det gör du inte utan att mötas av utmaningar! Kör på! För att växa behövs konkurrens! Kramar från Eva
SvaraRadera