Efter nästan 24 timmars resande var hon hemma.. eller.. tillbaka i kungälv igen.
Att resan tog så lång tid berodde på så olyckliga omständigheter som en påkörd älg och rälsbrott, mitt i natten. Älgen var påkörd alltså, inte rälsbrottet. Eller? Men just då var hon lyckligt oventandes om detta. Snarkandes hade hon sovit från och till genom natten, inte speciellt bekvämt, och och hade vaknat många gånger, men hon hade ändå sovit. (Till skillnad från reskamraten som slocknade klockan tio och sen låg vaken efter en timme och natten ut.) Johanna vaknade klockan halv nio och insåg snabbt att tåget inte kommit längre än till gävle. Vid den tiden skulle de egentligen ha passerat Stockholm för länge längesen. Men, vad fanns det att göra åt saken? Hon nickade, höll med, lade sig ner igen och lät tiden ha sin gång. Försökte tänka positivt och intalade sig själv att hon åtminstone hade en liggvagnsplats, till skillnad från de stackarna som INTE hade det. Hur det skulle ha känts vet hon, för exakt ett år sedan var hon en av dessa stackare med sittplats på ett fyra timmar försenat tåg som sedan låg i smärtsam influensa fem dagar efter åt. Stackaren alltså, inte tåget.
Tåget rullade till slut in på perrongen och de två halvstackarna klev ut med all packning de kunde bära. Den röda dagen gjorde det omöjligt att kunna begära någon ersättning för förseningen så de satte sig ner i bussterminalen vid nummer 31 där gröna linjen går och väntade på sin buss. Oskar dök plötsligt upp och skulle ta samma buss.
Johanna kom på att backen upp till skolan inte skulle bli så bekväm med de väskorna så hon ringde den alltför snälla rektorn som hämtade upp halvstackarna vid busshållsplatsen och körde till skolan. Reskamraten och Oskar fick tyvärr gå, de skulle inte rymmas i bilen efter de andra väskorna som skulle stuvas in.
Nu sitter hon på sitt lilla rum med rödsprängda ögon och har sett film och druckit te. Glad att vara tillbaka. Imorgon börjar det igen.
Go vädring kycklingar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar