Och vad händer sen?

I en skola, långt långt borta, fann jag mig själv sittandes i konstiga positioner i en ursitten soffa, utan vidare mål i sikte. Jag kom på mig själv med att fundera på hur ett liv som fiskrensare skulle vara medan jag lyssnade på Mora Träsk – Tigerjakten. Framtidsplanerna är långt ifrån klara, men som tur var har jag musiken att luta mig mot. Black Ingvars, Vikingarna och Spice Girls är överlevnadsprio 1.

Som ung hade jag drömmar, drömmar om ett liv som diktator med “kvinnomakt – mansslakt” som motto eller ett eventuellt liv som cafébiträde i de rödare delarna av Ryssland. Men då jag hade oturen att födas i Skellefteå där biograferna kommer med filmer ett år senare än i Stockholm och det är vanligt att barn föds i förtid så har jag efter ett tag förstått att mina planer behöver ändras.

Så där var jag, 11 år och kär i Kurt i 3B vilket var pinsamt då han var yngre och misstänktes vara av motsatt kön, och med mina drömmar krossade. Jag fortsatte i samma spår som alla andra i min ålder med tjuvrökning där vi stod och fnissade åt ord som t.ex “penis” och “penetration”, i vetskapen om att någonting drastiskt var tvunget att hända. Jag frågade mina föräldrar om vägledning i livet, men det enda jag fick var julklappen som stod längst ner på min önskelista och frukost på sängen under namnsdagen.

Åren gick, jag blev äldre och min kropp likaså, och erfarenheterna började forma mig till den jag idag är, dock fortfarande lika vilsen i framtiden som tidigare. Lite utlandsresor hit och dit och pojkvänner som kom och gick. Musiken har alltid funnits vid min sida, precis som när jag var yngre, och musikstilen var ungefär densamma som då.

Och här är jag, tillbaka mot en vinterdepression med hopp om att ingen kommer på mig när jag trycker ner kanterna på margarinen på Maxi Ica. Och vart skall jag nu? Ja, det återstår att se. Att leva i nuet är dock inte så dumt ändå.

Over and out.