Med lite mat i magen

Ja.. var var jag nu.
grekiska män. Ja., just det ja. vi träffade några grekiska militärer i våran ålder igår. Lite speciella människor, bara en av de kunde engelska. Det förvånar mig faktiskt. Vi spelade lite kort med dessa killar och sedan snurra flaskan , som vi efter inte så länge satte stopp för och gick därifrån för att bli av med dessa killar. Fortfarande, synen på svenska tjejer. Vem är det som satt den uppfattningen hos folk?

Efter en lång kall och obekväm natt i flygplanstolarna och grekiskt textade amerikanska serier utan ljud så var vi äntligen framme i Pireus hamn. Det regnade och vi försökte spana efter tunnelbanan. Men eftersom att det var kl 6 på morgonen och allt stod på grekiska, och hamnen var extremt stor så hoppade vi ändå in i en taxi till slut. Trots att vi sagt att vi inte skulle göra det, man blir lurad på pengar av taxibilarna i athen. Mätaren stod på 6 och vi betalade 18. Såklart.
Men det som var bra var att vi ändå kom direkt till vårat hotell som verkar ligge i värsta slumkvarteret med minimala små butiker överallt. Ser mer ut som förråd med kartonger och några hyllor där varorna säljes. Bikini förråd, tvättmedelsförråd, Kryddhörnor, mer bikinis, hemlösa hundar och ännu fler katastrofbyggnader som ser ut att falla isär närsomhelst.
Vi går iaf in i lobbyn till vårat hotell och får lämna våra väskor i ett litet utrymme i källaren. Vi fick inte komma in i vårat rum förrän efter klockan tolv tydligen.
Vi mår båda lite illa efter att inte fått någon sömn eller något att äta, så vi går runt i traskvarteren och letar efter något fik som skulle kunna vara öppet klockan sju på morgonen. Till slut hittar vi till Subway och får oss två goda mackor där. Sen spenderade vi resterande timmar i hotellobbyn, som är minimal och naket inrätt, sten och tråkiga trämöbler. Vi fick efter ett tag order om att gå till våning sju och sätta oss i frukostsalen och dricka något, och se på Akropolis därifrån. Men cafeet stängde och vi går ner i lobbyn igen.
tack gode gud att det finns internet och björn gustavsson. Annars hade evighetsväntan blivit ännu mer evig.

När vi äntligen får vårat rum så duschar vi och sen sover i flera timmar.
Vi är vid detta laget lite besvikna på Aten, men inte sett så stort område än så vi beger oss ut och letar middag, dagens andra måltid sen frukosten. Till vår glädje så märker vi att det finns lite finare områden än det här och vi hittar ett café där vi kan se akropolis (igen) och får äntligen lite mat. En filmförsäljare (brända filmer i plastfickor) från nigeria gick förbi och vi köpte en film av honom som vi nu tänker se. Sen fortsätta sova!

Tjingeling!